Kapitulationen är ett faktum. Under ett antal år nu, har jag relativt ofta stött på halloumiost hos grillande vänner. Jag har läst recept i allehanda tidskrifter. Både analoga och digitala. Ärligt talat så har jag hunnit bli lite trött på halloumiost och hur jäkla gott alla verkar tycka att det är. Själv har den fram till nu bara nått nivån OK, på min betygskala. Men nu är kapitulationen ett faktum. Häromdagen lagade jag en halloumiburgare som fick mig att ta steget från skeptiskt avvaktande till nyfrälst. Halloumiburgaren vann till slut -jag kapitulerar.
Halloumiburgaren ingick som en måltid i en matkasse från HelloFresh. Receptet var enkelt att följa, även om man bör läsa igenom hela recepten först eftersom momenten inte alltid kommer i den ordning som jag önskar. Råvarorna var toppen och det hela tog inte lång tid att svänga ihop. Den längsta tidsåtgången stod som vanligt ugnspommesen för. Eller ja pommes, jag klyftade potatisen i stället för att strimla den. egentligen tycker jag inte att det behövs pommes till en sådan här burgare men den skall väl vara med för att få till kostcirkeln och näringsvärden antar jag. Gott var det i alla fall.
Halloumiost får endast produceras på Cypern. Det är en pastöriserad ost gjord på mjölk från ko till högst 80% och från får och get. Det har ju varit en del debatt om djurhållningen och antibiotikaanvändningen i samband med halloumiproduktionen på senare tid och det har givit små svenska gårdsproducenter möjlighet att marknadsföra sina grillvänliga ostar. De har begåvats med mer eller mindre fantasifulla namn som, grilloumi, hallåmi, fjälloumi men det verkar som om benämningarna eldost och stekost har fastnat bäst hos konsumenterna. Jag har just beställt en svensk lokalproducerad ost som jag tänkte jämföra med halloumin men det återkommer jag till längre fram.
