”Det enkla är det geniala” brukar man ju säga och det stämmer bra på korv med mos. Det är en enkel och god rätt som de flesta av oss gärna äter. Undantaget de som av någon anledning inte äter kött. Visst, det är ingen festmat men den fyller sin funktion som en enkel och mättande måltid vid rätt tillfälle. En typisk lunch för många av oss. Korven i fråga kan vara kokt, stekt eller grillad. Den kan vara av olika typ. Falukorv, med skinn eller utan, smal, tjock, kort eller lång. Korven antar många olika skepnader. När jag var barn kallades ofta en tjock korv för frukostkorv eller lunchkorv men var egentligen samma sak. Korv kan ätas som den är eller i bröd. Med potatismos eller pommes frites. Skivad eller hel. Tillbehören till korv är så många att det knappt är någon idé att börja räkna upp dem. Senap, ketchup, rostad lök, räksallad och många många fler. Ett är dock säkert. Korv med mos -är aldrig fel.
Korvar i tiden
Numera finns det tjocka korvar av olika ursprung i handeln. Bratwurst från Tyskland, kabanoss från Ungern eller Polen och chorizo från Spanien är några exempel. Korvar måste naturligtvis inte vara tjocka. Det finns massor av smala goda korvar också. Wienerkorv från Österrike, Rød pølse från Danmark, pilsnerkorv från Sverige och kabanoss som kan vara både tjock och smal. Dock inte samtidigt…
Korvnostalgi
I mitten av 60-talet hade amerikaniseringen tagit full fart och det byggdes motell efter amerikansk modell utmed de svenska riksvägarna. Ibland åkte vi, hela familjen, till Motell Motoristen som låg vid E3, tidigare rikssexan-riksväg 6 och nuvarande E20, i Naum utanför Vara. De hade brickservering och en menytavla med knappar som man tryckte på för den rätt man önskade att beställa varpå en kula i korresponderande färg rullade ner i en manick i köket så att kocken visste vad som skulle lagas till. Jag var som barn fascinerad av denna tidstypiska high tech och ville alltid trycka själv på knappen. Jag tryckte för övrigt alltid på samma rätt på menyn. Korv med stekt potatis vilken innebar två grillkorvar och perfekt stekt potatis. Farsan beställde alltid wienerschnitzel och det låg som sig bör alltid en citronskiva med en ansjovisfilé i en ring runt lite kapris.
En utflykt med bilen
Att göra en utflykt med bilen var ett allmänt söndagsnöje på sextiotalet. Bilen hade blivit nästan var mans egendom men många använde den bara på helger och för långturer. Till jobbet cyklade man eller åkte moped om det var för långt för att gå. I vår familj kunde en utflykt vara att åka någon mil eller två i vår Vauxhall Viva till en fin skogsbacke vid vägen och ha picknick. Jag och brorsan räknade bilar efter tex märke eller länsbokstäver som tävling. Inga smartphones där inte. Bilens nummerplåt hade en eller i storstäderna två bokstäver följda av siffror som registreringsnummer. P för Älvsborgs län, R för Skaraborg, O för Göteborg och Bohuslän samt A för Stockholm osv. Bilarna var av någon obegriplig anledning vänsterstyrda trots att det var vänstertrafik fram till 1967. Att köra bil var modernt och roligt. Det var inte ovanligt att förarna hade tunna ventilerade motorhandskar och att hela familjen hade bilhjälmar ofta klädda med pepitamönstat tyg. Då och då såg man bilar med en liten tax med guppande huvud på hatthyllan i bakrutan. Idag är det mycket ovanligt med motorhandskar, bilhjälmar och taxar med guppande huvud. Vissa saker var bättre förr, -dock inte alla.
Bli först med att kommentera