Hur svårt kan det vara?

Jag inser att det är billigare att ha samma påse för flera sorters potatis och att istället gömma en etikett på undersidan som visar vilken sort det är. Problemet är bara att det är sämre för mig som konsument. Jag vill lätt och tydligt se vilken potatissort påsen innehåller utan att behöva vända och vrida på den. För övrigt torde kostnaden bli marginellt högre med olika påsar för varje sort eftersom det förhoppningsvis ändå rör sig om hyfsat många påsar. Om så inte är fallet, betalar jag gärna någon tioöring mera för att slippa besväret och irritationen med de gömda, eller i vissa fall obefintliga, etiketterna. Hur svårt kan det vara? Att bara ange fast eller mjölig potatis är ungefär som att bara ange om det är rött eller vitt vin i vinflaskorna och det skulle förmodligen inte räcka till för så många av oss.

Omärkt eller utmärkt

Det är inte bara när det gäller potatis som det slarvas med märkningen. Samma sak gäller en lång rad livsmedel där vi konsumenter förväntas vara nöjda med att få veta att potatisen passar till mos eller att tomaterna kommer från spanien och att biffen kommer från Sverige eller Uruguay. Jag för min del vill gärna veta vilken sorts potatis det är och vilken köttras biffen kommer från. Jag förstår att det kanske inte är lika viktigt för alla men för de som inte bryr sig är förmodligen en tydligare märkning inte i vägen i alla fall.

Jag vill veta vad jag äter

Jag vill poängtera att jag inte är ute efter att hänga ut en enskild producent av livsmedel. Min upplevelse, som är ovetenskapligt grundad, är att information av livsmedlens ursprung i form av potatissort, köttras, artnamn etc. ofta saknas eller anges i förbigående. Det är viktigt att veta vilket land lammsteken kommer ifrån men att veta vilken ras djuret hade är tydligen ointressant i de flesta fall. Om märkningen blir tydligare så blir vi konsumenter bättre på att veta vad vi köper och vad vi äter. Det finns ju, som de flesta säkert minns, exempel på svårigheten att skilja på nöt och häst. Det borde ligga i alla livsmedelsproducenters intresse att vara så tydliga det bara går med ursprung, art, ras och sort. Utom för de som av någon anledning inte vill ange det förstås…

Ansjovis, skarpsill och sardeller

Jag var och handlade fisk idag och se där angavs artnamnet på etiketten. Jättebra -Det är kanske inte svårt trots allt. När det gäller fisk så skiljer sig ibland handelsnamnen från artnamnen. Visste du till exempel att Abbas ansjovis är gjord på skarpsill, och att Zetas sardeller är gjord på ansjovis. Inget fel på det, det är bra produkter båda två. Men det visar att det inte är så lätt, och att man behöver läsa det finstilta.

Inte se skogen för alla träd…

För min egen del så vill jag gärna veta att det är en nötväcka som kilar nerför på trädstammen. Att lövträdet med små kottar på är en al, att den lilla vita blomman är en skogsstjärna. Att den röda bilen är en Ford Mustang. Inte bara att de är fåglar, träd, blommor och bilar. Därmed inte sagt att alla människor behöver kunna ”artbestämma” alla fåglar, växter och bilar. Bara att det blir mera intressant när man ser skillnaderna och kan sätta namn på dem. När det gäller livsmedel så är det dessutom viktigt att veta vilka egenskaper olika sorter har, hur de skall hanteras och inte minst hur de smakar.