Det är midsommarafton på fredag och sillen skall på bordet. Traditionen bjuder ju att vi äter sill till midsommar, och till jul, och till påsk, och gärna däremellan. Min högst ovetenskapliga och inte alls underbyggda analys till detta outtröttliga sillätande är att sill under flera hundra år har varit ganska billig mat som dessutom går att lagra länge, saltad, konserverad eller i olika inläggningar. Kort sagt är sill något som alltid, i någon form, kan ställas på bordet. Och visst är det gott. Mina midsommartips -gubbröra, silltårta och lerpottasill.
Sill & färskpotatis
Jag anar att våra midsommartraditioner har förskjutits något under de senaste decennierna. Från att ha varit en renodlad ”sill och jordgubbar”-högtid har grillarna alltmer kommit in i våra liv. Tidigare åt vi inlagda sillar och strömmingar i alla olika former tillsammans med den efterlängtade färskpotatisen. Givetvis kompletterat med gräddfil, dill, öl och brännvin. Jordgubbarna avslutade säkert de flesta midsommarmåltider i vårt avlånga land.
Sill & grill
Numera har som sagt grillarnas intåg gjort att sillen har fått ta ett kliv tillbaka till förmån för allehanda grillade läckerheter. I och med sillrätternas återtåg tappar även brännvinet och snapsarna sitt grepp om det svenska midsommarfirandet. Säkert dricker vi fortfarande en och annan snaps till sillen men den följer oftast inte med till grillrätterna. Där tar de röda, vita och roséfärgade vinerna vid. Förmodligen är det ett steg i rätt riktning.
Bli först med att kommentera